Chamonix

Äntligen lite skidåkning igen. Till skillnad från USA där folk har ungefär noll dagars semester så har nu i princip samtliga av mina kollegor varit i Alperna i minst 1 vecka, minst en gång. Återstår att se om det blir snowboard eller skidor, en dags randonnee blir det definitivt åtminstone. Jag gillar verkligen randonnee-turer men egentligen är det lustigt, för 40 år sedan var man glad om det fanns typ en lift och nu går man uppför i flera timmar helt frivilligt. Farfar som var skidlärare i det som numera kallas fd öst, roterar nog i sin grav. Fast då var det åtminstone ordning och reda. Militärisk uppställning i god tid innan liftarna satte igång och nåde den som ens funderade på att gå hem innan liftarna stängde. Och så var skidorna drygt 2 meter långa och väldigt smala. Uugh. Det var verkligen inga veklingar som fostrades i bergen bakom järnridån. Samma sak när de klättrar; 12 replängder i ösregn (iofs så satte de bara en säkring var 20:de meter och det spar ju tid men ändå), sen äta 3 russinn och vila i 5 minuter, ytterligare 18 replängder och sen sov de under en gran. Innan de åkte hem igen i en gammal Sovjetproducerad bakelitbil med 2-taktsmotor.