Take me out to the ball game

Man vet att det är dax att investera i ett T-ball set till snart-4-åringen när hon konstant går och sjunger på denna sång och avlutar med ett rungande 'Go Red Sox!'. Amerikanska au pairen L är helt klart huvudmisstänkt för att föra tjejernas gamla Boston-dagisfrökens tradition vidare.

malena's arms

I aftonbladet kan man läsa om sååå viktiga saker. Som tex om Sveriges rep i Melodifestivalen; operasångerskan med 'så fantastiskt mkt armmuskler' så att alla flator går bananas. Hon poserar som värsta muskelbyggaren men egentligen, hur muskulös är hon egentligen? Jag menar hon spänner ju musklerna, ser antagligen helt vanlig ut när hon bara är. Men folk blir sååå upprörda och tror att hon käkar anabola etc. Hallå?! Titta på Carolina Kluft tex, där kan man åtminstone bli lite fundersam... Men alla gånger mycket bättre än gäddhäng. Eller?!

Oversized bagage

Jag mötte en kollega vid bagagebandet på flygplatsen. Han tyckte att min väska var väldigt stor för en 3 dagars konferens. Jag orkade inte ens försöka börja förklara att hela Grönlandspackningen fick följa med eftersom jag ska åka direkt till Köpenhamn imorron. Utom skidorna då. Det hade blivit för konstigt. Men nyss nämnde kollega tycker ändå att jag är helknäpp.

Wien

Funderade på Wien och Österrike på flyget hit och kunde bara tänka på Jörg Haider och Hitler. Men Wien är verkligen superfint. Konferensen är i Hofburg, inte helt idealt iofs men otroligt fint med fina utsmyckningar, kristallkronor i taket etc. Och en liten orkester som spelade Strauss på invigningen igår kväll. Man blir glad av kultur! Och så sprang jag på K, en gammal kursare från förritiden. Är lite imponerad över att jag både kände igen henne och kom ihåg vad hon hette. Annars är jag ju världens mest a-perceptiva person.

Preventivmedel

Våra barn är så jobbiga att alla våra barnlösa vänners biologiska klockor stannar när det varit på besök hos oss. 

fint besök från Lomma, Skåne

När man har besök kan man passa på att trycka in lite sightseeing i sin nya hemstad. Svenska kompisarna T och S kom  igår och idag gjorde vi stan big time.  Sparade dock kisspojken och stora torget tills imorgon. 

naturtalang?

Lilla T, iförd storssysters sele, klättrade raskt högst upp på klätterväggen. Helt orädd och hur fort som helst. Hon är 2 år gammal. Hon kommer att gå långt. Ska ge henne en isyxa i 3-årspresent.

orangea västar

När det står en havererad bil i vägrenen på motorvägen i det här landet står föraren alltid utanför iklädd en orange väst. Typ en sådan som vägjobbare har. Vilket ambitiöst och säkerhetsmedvetet folk de där belgarna, tänkte jag. Till jag upptäckte att att det ligger en sådan där väst i varningstriangelslådan. Inte sååå imponerande alltså.

Klättring

Om jag inte tar mej samman och börjar klättra lite seriöst igen så får jag byta namn på bloggen. Men jag tränar åtminstone armarna genom att släpa omkring mina 2 barn som väger 14 resp 18 kilo och hatar att gå. Rättare sagt, ibland älskar de att gå, men inte när man har bråttom.

fundamentalister?

I joggingparken ligger belgiens största moske. Fylld med män med långa vita kaftaner och väldigt långa skägg. Ibland her de med sig sina kvinnor, i heltäckande slöjor såklart. De är säkert jättetrevliga och fina människor. Men man vill liksom ändå helst inte ha med sej dem på sin New York-flight...
Jag erkänner att jag är en fördomsfull, dålig människa etc etc. Men de ser ut som Bin Laden. Allihop.

Svininfluensa

Och hur ologiskt är det inte att oroa sej för svininfluensan? När det finns typ 400 konstaterade fall i världen. Tänk bara på hur många som får cancer eller dör i bilolyckor varje dag. Fast här verkar folk inte så värst oroliga; de shoppar på i sitt vanliga hysteriska tempo. 

lilla T har precis ätit av hela 'skalet' på en croissant och nu ligger innanmätet där alldeles naket. Och fullt med 2-årings-drägel. Urk. 

Denver

Trodde aldrig att jag skulle tillbringa en hel vecka i Denver, Colorado, utan att ens komma i närheten av någon typ av bergsrelaterad aktivitet. Efter 6 dagar i dräkt och högklackat på trista hotellbarer (utöver vårt 12 timmars konferensschema), hittade Y och jag, ja egentligen tack vare Y's nyfunna bekantskap, ett autentiskt Denver-hak där marijuana-röken låg tjock och priserna var ungefär 10% av vad vi betalat downtown. Men folk är åtminstone trevliga i USA, som vanligt var det chockartat att återvända hem till de sura, ineffektiva belgarna.