Glaciärskidåkning?

Idag är det Thanksgiving. 3.5-åringen har gjort ett futuristiskt illustrerat kort på dagis med texten 'I'm thankful for mommy, daddy and T /lillasyster/'. Trevligt med en högtid som inte går ut på att köpa en massa dyra presenter faktiskt. Även om jag gärna kan vara utan den där kalkonen. Men det där med att vara tacksam för det man har här i livet är verkligen en bra grej som man borde tänka på lite oftare. Fast vi har knappt hunnit hämta oss efter Halloween. Så sent som igår hittade jag ytterligare en plastkasse full med läskiga chokladbitar och gummigodisar som barnen tiggde ihop och sedan raskt ifråntogs. Nu bär det strax iväg norrut för vår mini-skidweekend i Maine. Försökte förklara för 3.5-åringen att hon inte behöver packa ner sin klättersele eftersom det nog inte finns några glaciärsprickor i barnbacken. Jag tror inte att hon förstod resonemanget riktigt.

Världarnas krig...

..fast utan Tom Cruise, bryter ut på mitt jobb varje dag just när det är dax att rusa iväg till dagis. Vad är det som gör att chefen alltid dyker upp och vill ha möte kl 18.15? Och min 2-dagars Thanksgivingledighet för att åka skidor fick inte stående ovationer direkt. 'Europeans work to live, Americans live to work', var det ngn som sa, stämmer verkligen precis!

Äntligen

Är det inte >15 grader varmt längre. Kanske kommer det gå att isklättra i New England i år också. Närmast på programmet står dock skidåkning i Maine under Thanksgiving-helgen. Ibland är det skönt att inte ha några släktingar att äta kalkon med!

I love Sweden

Jag älskar Sverige. Det är lätt att göra när man bor utomlands. Utlandssvenskar är trevliga, smarta och sociala med långa fina utbildningar, bra jobb, kulturella intressen och snygga kläder. Och så är de bra på att åka skidor, gillar att vara ute i naturen och har en massa andra sympatiska egenskaper. Sen när man åker hem till Sverige på semester och blir utskälld av den överviktiga kassörskan på Coop Forum för att man inte kan koden på sitt svenska visakort som man använder en gång om året blir man smärtsamt medveten om att ens uppfattning inte har någonting med verkligheten att göra. Plötsligt svalnar kärleken till moderslandet väsentligt.

Ännu en betydelselös droppe i blogg-oceanen

Alla mammor bloggar om sina barn. Män och barnlösa kvinnor får blogga om intressanta och roliga saker men såfort det där blåa plusset dyker upp så är man MAMMA och det förväntas överskugga och radera ut ens tidigare liv.
Jag har 2 barn och de är unika..........just like everbody else. Därför ska jag bara kontaminera cyberrymden litelitegrann med deras framsteg och förehavanden. Jag skriver hellre om klippklättring, isklättring, skidåkning, bergsbestigning, vandring, dykning, kajakpaddling och marathonlöpning; dvs sånt som man förväntas sluta med när man får barn.