lavinspade

Eftersom svenska kronan nått ngn slags alltime low borde ju allt vara billigt i Sverige. Not so uppenbarligen. Lavinspadarna på Naturkompaniet kostade 950 spänn. Hallå, 1000 kronor för en fånig plastspade?! Nej, då gräver jag hellre med en skida. Eller köper en korrekt aluminiumspade i Chamonix. 

mina skidor

jag är helt kär i mina nya Black Diamond Havoc skidor. På mornarna innan jag kör till jobbet brukar jag beundra dem (eftersom de står i precis bredvid vår garderob med ytterkläder, eftersom vårt hem är ett totalt kaos) och tänka på att jag egentligen inte alls är en sådan där coorporate-pretto-läkemedelsindustri-läkare som jag låtsas vara, utan snarare en skogsmulle. 

Maken gav i förresten i uppdrag åt sin mamma , dvs svärmor, att åka till Alpingaraget och hämta några skidprylar som han låtit lägga undan; kommer att bli en fantastisk syn, en pensionärsföreningsordförande mitt bland alla jibbare med nerhasade brallor och fula mössor. 

Sverige

Tog kidsen till mamma o pappa i Skåne i helgen. Sverige visade sej verkligen från sin bästa sida med solsken och nästan lite vårkänsla i luften. Hann träffa alla 6 bästa väninnorna också, inklusive lite nya bebisar och nya hus. Allt kändes så enkelt och trevligt och för en stund ville jag bara flytta tillbaka och börja rädda liv på UMAS igen. Bästa vännen L påpekade att det ju egentligen är det enda vi är riktigt bra på, eftersom vi har gjort (eller åtminstone förberett oss för) det sen vi var 19. Därav det trygghetsingivande i att hasa omkring i vit rock och gröna pyjamaskläder hela dagarna. Fast kanske inte sååå intellektuellt stimulerande i längden. Man får se.
Mkt vin blev det åtminstone. Och sena kvällar med såväl L som med M.

Chamonix

torsdag efter jobbet packade vi in oss själva, barn, au pair och syrran i fula hyrbilen och körde till Chamonix. Alltså cirka 800 km. Vi kom fram vid 02.30. Barnen sov såklart hela vägen och vaknade pigga och utsövda kl 06.30 på fredagen. Så det var bara att ge sej ut i backen. J åkte i sammanlagt kanske 10 minuter, sen lade hon sej raklång i snön och skrek. Alltmedan T klättrade upp för och ramlade ner ifrån samma lilla trappa 5 gånger. F ö varvade vi brädåkning med piståkning (först på hyrskidor, sen på nyinköpta freeride skidorna!). 1 dags randonne blev det också. Syrran hade styrt upp en skön fransk bergsguide; Alex, som faktiskt gick att prata nästan normalt med. Han hade den där sköna typiskt franska 'you fall - you die, let's go' stilen som man sällan träffar på hos svenska guider. Och analoga lavinsändare anno 1990. 4 timmars vandring uppåt och 30 minuters fantastisk vårsnöåkning ner. Härligt.

Chamonix

Äntligen lite skidåkning igen. Till skillnad från USA där folk har ungefär noll dagars semester så har nu i princip samtliga av mina kollegor varit i Alperna i minst 1 vecka, minst en gång. Återstår att se om det blir snowboard eller skidor, en dags randonnee blir det definitivt åtminstone. Jag gillar verkligen randonnee-turer men egentligen är det lustigt, för 40 år sedan var man glad om det fanns typ en lift och nu går man uppför i flera timmar helt frivilligt. Farfar som var skidlärare i det som numera kallas fd öst, roterar nog i sin grav. Fast då var det åtminstone ordning och reda. Militärisk uppställning i god tid innan liftarna satte igång och nåde den som ens funderade på att gå hem innan liftarna stängde. Och så var skidorna drygt 2 meter långa och väldigt smala. Uugh. Det var verkligen inga veklingar som fostrades i bergen bakom järnridån. Samma sak när de klättrar; 12 replängder i ösregn (iofs så satte de bara en säkring var 20:de meter och det spar ju tid men ändå), sen äta 3 russinn och vila i 5 minuter, ytterligare 18 replängder och sen sov de under en gran. Innan de åkte hem igen i en gammal Sovjetproducerad bakelitbil med 2-taktsmotor.

Skön helg

Tänk vad skönt att göra ingenting i 2 dagar. Ok, jag har jobbat ngra timmar men inget stressande till IKEA, inga flyttkartonger och bara 1 barn att hålla ordning på. Fika på stan, lite shopping, mys i soffan framför Morden i Midsomer (som jag ALDRIG skulle tittat på hemma), pannkakor och skogspromenad. Imorgon bitti tillbaks till verkligheten; flyget går kl 07.

USA från sin värsta sida

Såklart var det bara en tidsfråga till jag skulle börja irritera mej på min amerikanske kollega, B. Jag har ju bott i USA och trivdes kanonbra så jag är verkligen den sista att klaga på amerikaner. Men B är från Mellanvästern ('the fly over states' som mina amerikanska östkust- och västkustvänner så nedsättande brukade kalla dem), har en fru som aldrig har jobbat, röstade på George Bush 2004 (iofs på Obama 2008 men ändå...) och 'skryter' med att han inte haft nån semester på 4 år. För mej som knappt kan hålla reda på alla resor jag gjort sen 2004 och som lämnade USA ffa pga att det där med bara 2 veckors semester gjorde mej vansinnig utstrålar han bara inskränkt, mossig konservatism; amerikaner när de är som värst, kort sagt.

Läkarkollega misstänkt för dråp

Rubriker i alla dagstidningar (plus kvällspressen såklart) och genast rusar läkarförbundet till denna kvinnliga överläkares försvar. Möjligen kan det ha rört sig om en felbehandling , men man måste ju få göra fel och då kan man inte ställas tillsvars i domstol. Vi har ju HSAN (hälso och sjukvårdens ansvarsnämnd, som i princip innebär att vi kontrollerar oss själva), och, som sagt, vi måste ju få göra fel och det måste allmänheten (= inkl alla dumma patienter och poliser och åklagare, kort sagt alla som inte tillhör den exklusiva läkarskaran) begripa. Såklart kan man göra fel, och många fel inom vården är just misstag som kanske inte kunnat undvikas och som egentligen ingen kunde rå för. Men är det ok att shabbla hur mkt som helst? Är det ok att vara okunnig, slarvig, opåläst och allmänt inkompetent bara för att man är doktor? Ska man aldrig kunna ställas tillsvars för sina handlingar?
Självklart är ett system likt det i USAinte bra det heller, men lite sk accountability hade nog inte skadat i Sverige.
Och dessutom, hur kan alla vara så säkra på att hon verkligen ÄR oskyldig? Kollegor och övrig personal är såååå upprörda över hur deras fiina kollega behandlas. Om jag hade jobbat på Astrid Lindgren hade jag varit upprörd över att jag hade en kollega som eventuellt haft ihjäl en bebis....
Sen när blev kombinationen läkare OCH mördare så otänkbar?! Al Qaida-ledaren al-Zawahiri, tex, är ju kirurg.