Eftersom det var långhelg (3 dgr istället för 2 alltså) packade maken och jag bilen och körde de 800 kilometrarna till Chamonix, igen. På lördagen var det apdåligt väder men Grand Montets kabinen gick så vi trotsade dimman och den obefintliga sikten. Koncentrationen av franska herrar i övre medelåldern med läderartad hud och isyxor på ryggsäckarna var ovanligt hög såhär i slutet av säsongen. Och så det obligatoriska svenska/norska eller finska gänget; 2 grabbar som ska visa flickvännerna hur man åker offpist på glaciär och ändamålsenligt tagit med sin samtliga alpin - och isklättringsutrusting (och hängt precis allt på selen). Men sen blir en av tjejerna rädd och börjar gråta när de kommer 1 meter utanför pistmarkeringspinnarna och så slutar det med att de bara åker i pisten ändå...
Fast jag var inte heller så kaxig när min ena randonne-bindning envisades med att lösa ut på sämsta möjliga ställe. Tillslut fick jag låsa tån i gå-läge och försöka koncentrera mej på att inte ramla och bryta benet. Och det gick ju bra. F ö hanns det med ett Italien-besök (Courmanyeur; vid infarten till Mont Blanc tunneln fick man en liten folder med uppmaningen att springa ut om det skulle börja brinna; kändes inte som raketforskning direkt...) och lite snowboardåkning; och massor av ost och vin såklart.
